Här kommer några vanliga definitioner av dyslexi:
Dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner som är viktiga för att kunna
utnyttja skriftens principer vid kodning av språket. Störningen ger sig först till
känna som svårigheter med att uppnå en automatiserad ordavkodning vid
läsning. Störningen kommer också tydligt fram genom dålig rättskrivning.
Karakteristiskt för dyslexi är också att störningen är kvarstående. Även om
läsning efter hand kan bli acceptabel, kvarstår oftast rättskrivningssvårigheterna.
Vid en mer grundlig kartläggning av de fonologiska färdigheterna finner man att
svagheten på detta område ofta också kvarstår upp i vuxen ålder.
Dyslexi, även kallad specifik lässvårighet, blev erkänt som funktionshinder i
Sverige år 1990. Hörförståelsen ska inte vara nedsatt, eftersom det i
sådana fall kan röra sig om andra svårigheter, exempelvis generell språkstörning.
Dyslexi är en specifik inlärningssvårighet som har neurologiska orsaker. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavning och avkodningsförmåga. Dessa svårigheter orsakas vanligen av en störning i språkets fonologiska komponent, som ofta är oväntad med hänsyn till andra kognitiva förmågor oh trots möjligheter till effektiv undervisning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och bakgrundskunskap.